Hej..
Känner mig verkligen hopplös just nu, då ingenting händer och ingen verkar bry sig. På skolan idag så pratade ingen med mig och när jag försökte säga hej svarade inte de flesta. Är jag osynlig? Eller har jag nåt stort fel som alla ser förutom jag?
För jag tycker inte att jag är annorlunda, jag är ju precis som er. Eller rättare sagt, innan det blev så här var jag precis som vilken glad tjej som helst som älskade att skratta. Jag var alltid den som det sken om enligt många, den som alla tyckte det var roligt att vara med. Men sen utan anledning så struntade alla mina "vänner" i mig en dag som blev till en vecka, en vecka som blev till månader och jag blev en allmän plåga som var farlig som pesten om man pratade med mig.
Jag fattar inte varför och jag får inget svar... blir så sårad att jag inte vet vart jag ska göra av mig, för panik när jag andas, för jag vill verkligen inte mer. samtidigt vet jag att jag måste fortsätta, så att jag en dag blir den som alla de i skolan tittar upp på. Att jag blir den som lyckades, för jag kommer bli den personen. Det vet jag, för jag tänker inte sluta kämpa. För jag tänker inte bli alkoholist innan jag fyller 17, som många i klassen kommer vara.
Även fast allt just nu känns hopplöst och orken inte längre finns kvar, tänker jag fortsätta kämpa och aldrig ge upp.
Puss på er därute
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar